Genom mina relationer till andra människor kan jag komma närmre den person jag själv är, vågar jag öppna mitt sinne för andras personligheter och erfarenheter öppnar jag även en dörr till mitt eget inre, det jag ser genom andra lär jag mig själv av. Det är väldigt viktigt för mig att de relationer jag har är baserade på en viss del av egoism från båda håll, jag skulle aldrig ha en relation med någon där jag själv inte kan dra någon form av vinst från vårt förhållande. Jag själv stannar heller inte en relation där jag inte kan bidra med något till den andre personen, även om relationen är precis vad jag behöver för att må bra inser jag att i långa loppet kommer det ta stopp eftersom jag inte kan bidra med något till motparten. Jag måste således vara vald av den andra för att jag bidrar med glädje eller vad det än må vara för att stanna kvar i en relation. Jag skulle vara en totalegoist om jag hela tiden tänkte på vad jag kan få ut av en relation men struntade fullt i vad jag faktiskt kan ge. Dessutom är det faktiskt en väldigt fint att kunna säga till någon att "jag har en relation med dig för att jag behöver dig". 

 

Jag älskar människor, de påverkar mig otroligt mycket och jag älskar att studera hur andra tänker och agerar utifrån olika situationer. Det är fint att dra lärdom från andra, det jag tycker om hos andra tenderar jag att försöka bjuda in mer av i mitt eget liv men på ett sätt som gör att det passar in min personlighet och mitt sätt att vara. 

 

Jag tror att om man öppnar sig för andra, ger de en chans att vara sig själva och hjälper dem att lyfta sin personlighet ännu mer vinner man själv väldigt mycket. Öppnar vi våra ögon och ser saker som sker runt oss med en öppen och positiv inställning så har vi all mölighet i världen att ta oss dit vi vill, den som är trångsynt och har svårt att släppa sin fasad kommer inse att de själva skapar sin egen uppförsbacke de lika gärna kunnat vara utan. 

 

De människor jag litar på och släpper in nära på mitt liv är jag väldigt rädd om, jag värnar väldigt mycket om hur de mår och att de är glada, då är jag lugn och glad i mig själv. Om någon av mina närmsta inte känner sig helt hundra är det faktiskt min uppgift som en nära person att göra det jag kan för att bidra till det bättre. Jag tycker att har man nära relationer med andra människor är det en skyldighet att värna om deras mående och man måste finnas där när det inte är bra. Att backa när någon mår dåligt eller inte känner sig helt ok är helt förbjudet, då ska man heller aldrig ingå en relation med någon. Vått och torrt, oavsett vad är vi skyldiga varandra att ta hand om varandra. 

 

Så, lev väl och slit era relationer med hälsan!