Ingen vågar säga något
Varför är vi så rädda när vi står inför en konflikt eller behöver få någonting sagt? Alltid ska den enklaste omvägen tas för att slippa undan. Är vi rädda för att såra andra eller är vi rädda att andra skall såra oss?
Istället väljer vi andra vägar, vi vågar nämligen inte säga till den det handlar om hur vi tycker och vad vi känner. Våra gemensamma nära får ta del av våra tankar och ur oss kommer rent skitsnack och negativa impulser uppstår. Helt onödigt.
Saken är den att när vi väljer att gå omvägar för att slippa ta en konflikt hamnar vi oftast i en återvändsgränd, vägen kanske är kort men när vi är framme finns det ingenting mer att göra än att stå för det. Då helt plötsligt är man tvingad att ta konflikten som förmodligen är två gånger värre än när den från början uppstod i vårt huvud.
Jag påverkas otroligt mycket av andra, någons onda ord kan enkelt bli min dåliga dag och jag är ju värst själv som egentligen inte säger stopp, utan bara sitter där och håller med. Svagast av dom alla är jag. Istället för att skjuta ifrån mig andras problem lägger jag dom tryggt inlindade i min väska redo att tynga ner mig.
Jag är absolut inte konflikträdd. Jag påverkas snarare av andras konflikträdsla. Nu måste jag få ett slut på det.
Kommentarer
Trackback
