Vi ansvarar själv

Hugger du henne i ryggen, hugger du en vän,
Varje hugg är som ett tecken som visar sig om igen.
Du spottar på en person som håller din kärlek så hårt,
du sårar någon som till varje pris skulle kalla ditt och mitt för vårt.
Kanske saknar du förmåga att se,
kanske missar du att det handlar även om att ge.
En dag står du där, tillbaka på ruta ett,
du vandrar i cirklar, aldrig tycks du gå rätt. 
Minns då den enda gång,
du lyssnade till ditt hjärtas sång.
Så tondöv, naiv och skör,
huggen i ryggen gör enbart dig själv mör.
Du som skriker och stretar emot, gör inte det,
du har en kunskap och styrka som ingen annan vet.
Det är du som ska vända det negativa, göra allt svart till vitt,
det är du som ska ge tillbaka det du kallat vårt och göra det till ditt.
Om du en gång kommer höra ett hjärtas melodi,
kommer du förstå att märkena i ryggen kommer att förbi.
Men du kommer även förstå att tiden kan läka mer än vi förstår,
men aldrig ta bort negativa känslor om hur vi mår.
Det är ofta svårt att förstå, men allt för enkelt att tycka,
vi är alla egna personer och jag ansvarar för min egen lycka.
Hanna Rebecka Madelaine Skogsberg

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0