Lite uppe i varv blir man när man vart ut på en joggingrunda sent på kvällen, men det var riktigt skönt och jag hade massor att vila tankarna på under rundan. Kenna hängde med i tempot jag höll och tog bara en kisspaus, så jag tror att hon kände av att idag sprang jag inte i ett desperat försök att få någon form av energi, utan för att göra av med lite överskott, vi var båda i balans, jag och min kära hund!

 

När jag är ute och joggar sådär undrar jag alltid varför jag lägger av efter ett tag (alltså inte under rundan, utan efter några veckor/månader), det är ju faktiskt jätteskönt att få den där halvtimmen för sig själv med bra musik i öronen och massvis med tankeknutar som löses upp. Jag ska fundera ut ett sätt att hålla i motivationen.

 

Dock vet jag inte hur min hals kommer att må imorgon. Jag hoppas att jag lyckades när jag fjäskade med lite kamomillté nu innan läggdags, men vi får se. Förra gången gick det ju bra och jag är ju den som lever på hoppet, så inte lär väl jag ge upp redan nu. 

 

Gonatt!