Jag skrev detta inlägg för en tid sedan, men just då ägde jag nog inte modet att publicera det, så jag gör det ikväll. 

Vissa dagar är det svårt att finna lugn men framför allt att ha tålamod för att orka med att hålla lågan vid liv. Jag önskar att jag kan skriva att jag löst alla problemen jag står inför, jag önskar jag kunde säga att jag är så frukansvärt stark att jag klarar vad som helst, jag önskar att jag hade en bra vändning på det som är negativt, just ikväll har jag dessvärre inte det. Jag har ingen kraft och inte heller någon ork, jag har inga kloka ord, inte heller har jag kraften att tänka att tiden läker alla sår och att det som inte dödar, härdar. Normalt sett så lever jag efter att leta efter det som gör mig stark och ger mig en positiv syn på allt, jag tycks alltid ha något klokt att säga. Men just nu känner jag mig helt körd i väggen. Jag är ur balans. 

Min förmåga att låta känslorna styra mitt liv har blivit sig allt mer påmind och det är svårt att handskas med något som rycker så otroligt i svängarna. Psykisk obalans hos andra människor skapar kaos inom mig, precis på samma sätt som glädje hos andra människor gör mig extremt lycklig. Jag påverkas av andra och jag utvecklas av min förmåga att påverkas av andra. Jag har ett eget driv, ett eget tänk, en egen vilja och egna intressen, men människors tankar och utstrålning påverkar mig något så enormt mycket. Ofta är det väldigt positivt eftersom vi människor i regel oftast är lyckliga och utstrålar glädje, men vid få, men väl valda tillfällen är det obalans i någon relation till någon människa och då hänger jag inte riktigt med i svängarna. Jag analyserar, jag funderar, jag grubblar och jag bearbetar. Detta är något som tar fruktansvärd energi av mig och gör att jag ibland måste ge upp för ett tag. Jag behöver få andas.

Jag är idag medveten om att det är såhär jag fungerar som person, jag har valt att acceptera att det är sån jag är och därmed valt att leva mitt liv på mina egna villkor. Jag väljer lugn, jag väljer med omsorg de människor jag vill ha runt om mig och jag utesluter därmed människor som skapar ett kaos inom mig. 

Ibland kan man inte välja och ibland hamnar man i kris med någon man valt att ändå ha en relation till och då är det givetvis svårt, det är då jag får pröva mina vingar. 

Alla de prövningar jag utsätts för ska på något vis göra mig till en mer förstående och starkare person än vad jag är just idag. Jag hoppas då det i alla fall.