Dagarna rullar på, egentligen vet jag inte riktigt vart tiden tar vägen. Jag tänker ändå att det måste vara ett tecken, ett bra tecken. Ett tecken på att jag mår bra och har det bra runt om mig. Jag har lite mer ork och allt känns inte längre som en lång uppförsbacke. Oron får jag ganska ofta leva med, men jag kan på ett lite bättre sätt hantera stress igen. Jag jobbar faktiskt bättre under stressade situaioner, blir mer skärpt och koncentrerad, ja, det är roligare helt enkelt.

 

  Jag har under senaste dagarna här funderat över om jag ska anmäla mig till tjejmilen eller inte? Alla som jag hört säger att det är sjukt kul att vara med och jättefin bana runt. Men jag då, här pratar vi om en tjej som sätter upp för höga krav på sig själv och lätt kör ifrån sig själv och springa rätt i väggen. Hur ska det gå för mig egentligen? Jag vet att jag har kapacitet och ett enormt driv att klara det, för så är det med mig, jag kan klara det mesta, på ren vilja. Men vill jag? -Ja, jag vill. Men vill jag gå ut, anmäla mig, pressa mig för hårt och stå där igen, med panik? -Nä, jag vill inte det. Det är här man lär lära sig vart sina egna gränser går och hur mycket press man klarar att sätta på sig själv. Ja, jag vet, man kan gå på tjejmilen också! Men tyvärr, har jag anmält mig så har jag gjort det för att springa hela varvet och helst på ca en timme, så att gå är att utesluta. Antingen springa, eller inte alls.

Åh, beslutsångest, Hej! Jag återkommer väl med svar på den frågan senare.

 

  Onsdag imorgon, det innebär ledig. Det innebär även sovmorgon. Jag älskar att sova, det är nästan det viktigaste som finns. Jag prioriterar sömn väldigt högt kan man väl enkelt säga. Jag sover numer som en stock när jag väl somnar. Det är verkligen skönt, det behövs. Dagarna blir lättare så.

 

  Kaffe, ja, en kopp om dagen kanske, och isåfall helst med skummad mjölk. Jag ska egentligen inte dricka kaffe, utan istället kamomillte. Allt för att inte dra igång stressen i kroppen som blir av koffein. Jag har även märkt att jag är känslig mot koffein och då är det ännu sämre att dricka, speciellt starkt, svart kaffe. Så jag har nu sagt hejdå till espresso och hej cappuccino! Jag tycker lika mycket om båda, fast på helt olika sätt! 

 

  Vi hörs folkens!