Jag tänkte precis ta kvällsrundan med Kenna. Wenja bor under dessa dagar hos mamma och pappa, men bara tills Silje och Liv Tone har åkt tillbaka till Norge. Hon är gammal nu, Wenja, tänk att hon snart blir tio år och hennes tålamod med barn är inte det bästa. Det går, men det är mest på Wenjas villkor. Hon skulle aldrig bita eller skada någon (det vet jag!) men däremot kan hon morra och gå undan själv och lägga sig. Ibland har barn svårt att förstå allvaret när ett djur säger ifrån. Så jag tänkte att jag skulle göra det som var eventuellt bäst för Wenja, att låta henne vila upp sig i Kågbo. 

 

Vi har under dessa dagar ätit god mat, pratat, druckit nya sorter vin (för mig är alla sorter nya, vin har jag precis lärt mig dricka det!) shoppat, lekt med Liv Tone & Kenna och bara myyyyst! Det är så roligt att ha min fina Silje här i Sverige, hemma hos mig. Som jag saknat henne, som jag saknat våra svenske-kvällar på Meny (de kvällarna vi sjungit på svenska låtar och skrattat till tusen), som jag saknat alla på Meny. Det känns extra hårt nu när man får höra om alla, det känns som om man är dom inpå livet igen. Som om det var igår jag träffade dom. Det var ett år sedan. Det är helt jäkla sinnessjukt. 

 

Hade inte jag haft Konsum hade nog det här inlägget varit skrivet ifrån Norge. Men så är det, jag är stolt och nöjd över mitt val att flytta hem till Forsbacka. Jag älskar att vara på Konsum, jag drivs av att jobba där och mina kollegor är helt klart de bästa. Bättre arbetskamrater och vänner som de är får man leta länge efter. Vi har det kul tillsammans och skrattar ofta. 

 

Aja, nu ska jag låta Silje få sova vidare, lika med Liv Tone, Kenna ska få gå ut, disken få diskas i maskin och musiken stå på i bakgrunden. 

 

Tack för ikväll.