Bakslag

Usch vilken dag. Både motvind och uppförsbacke på samma gång, mörkt och kallt. Det är i sådana här tillstånd man undrar hur man ska gå hel ur det här. Jag trodde det värsta var över, men icke. Jag är tillbaka på ruta ett. Precis som i början på februari. Bara sådär, helt utan anledning. Hur vet man hur länge man står ut, eller ännu värre; hur ska jag tänka? Är det något fel på mig? Jag känner mig så otroligt ensam i det här. Det känns som om det bara är jag i hela världen som kan ta på känslan. Samtidigt så känner jag så otroligt älskad och behövd. På det sättet mår jag lite dåligt över att inte alltid kunna vara samma glada person som alltid. 
 
Jag vill egentligen inte sprida dålig energi och publicera sånt här skit, för det är precis vad det är. Riktigt jävla skit. Men jag känner bara att jag måste få göra av med lite tankar. 
 
 
Hanna Rebecka Madelaine Skogsberg

Kommentarer
Postat av: Morsan

Helt rätt känsla och i mitt tycke rätt "hantering"! Att dela UT det är nog bästa medicinen <3

2013-03-19 @ 23:04:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0