Jag är förkyld. Det är tacken för att alla personrekord jag tagit på gymmet senaste tiden. Det är tacken för allt slit! Jag känner efter lite extra också, fast åt andra håller än det ni tror. Jag känner efter om jag verkligen är förkyld och slut som människa, eller om det kanske är så att jag lurar mig själv?! Kanske kan jag åka till gymmet ändå eller i alla fall springa ett litet kortvarv i spåret? Jag vet att jag inte skulle klara det, jag vet att jag är för sjuk för det, för all förkylning är att vara för sjuk för att träna. Det känns som om det är en prövning, som om tanken är att det ska vara jobbigt att ta sig tillbaka på spåret igen och fortsätta med träningen, men det ska inte få sätta stopp för mig. Större motgångar och besvikelser lär jag stöta på i livet, så det här ska väl inte bli något problem?