Jag står en kväll framför vedspisen ute i lillstugan. Jörgen sitter på sängen och ser på mig medans jag håller på. Jag kastar in ved, noga, ställer om spjällen och tar tid så jag inte ska missa nästa tillfälle att fylla vedspisen med mer ved. "Hanna, tycker du om att elda?", säger Jörgen. Då slog det mig, men jag var ändå tvungen att fråga varför han trodde det. "Du ler när du eldar." Lite röd i ansiktet måste jag nog medge att jag blev. Men någonstans känner jag att det faktiskt är en konst att elda. Jag tycker om att elda.