Jag fick för mig igår att all brist inspiration och lust har försvunnit för att jag inte riktigt har en balans. På två veckor ganska precis har jag inte sprungit något alls. Det jagar mig ganska hårt. Jag har heller inte varit nyttig och ätit bra. Jag har inte haft ork. Känner mig liksom som en enda röra, jag vet ingenting och har heller ingen lust. Plötsligt ser jag mig omkring och ser att här hemma är det ganska okej på utsidan, inget skit på golvet ganska rent, bara disk och lite plock från bordet. Öppnar vi alla garderober och ser under ytan så är det en jävla röra utan dess like. Inget förvaringsutrymme är okej, utan allt är bara instuvat helt utan någon som helst tanke.

Jag är en sån person som tror att som vi lever, så är vi.

Så jag (vi) har städat flera timmar idag. Flera gånger under tiden har jag velat gett upp, jag orkar inte ta itu med all denna skiten. Fan va jag känner igen mig, är det inte så hela mitt liv är?

Vi har rensat i hela köket, allt som inte behövs har vi plockat bort, sånt som tar energi, typ 20 olika sortes koppar, 15 olika sortes tallrikar och 50 olika sorters glas. Alla dessa sorter gör att det blir jobbigt att diska. Men nuså, bara det allra viktigaste är kvar. Det kommer gå som en dans i fortsättningen och förhoppningsvis kommer inget hinder finnas på vägen.

I hallens gömställen ser det dock fortfarande ut som om en atombomb vart och hälsat på, lika så min garderob med kläder. När jag finner tid ska det rensas ur. Sen när mitt hem är rent och tomt på undersidan ska jag rensa i mig själv och ta bort det som kräver energi från mig.

Vi börjar såhär tycker jag, det kommer att ta mig långt. Det är det enda som betyder något!



We're far from home, it's for the better
What we dream, it's all that matters
We're on our way, united

[ Swedish house maffia - Save the world ]