För 3 månader sen kunde jag känna att det jag tyckte eller fick kritik för var värt att strida för. Påpekade någon att jag hade trampat den på tårna och jag inte alls höll med tog jag gärna en strid för att det jag tyckte var rätt, idag är min tid för viktig för det och jag har tänkt om. Jag anser istället att har någon sagt att jag trampat den på tårna så tycker förmodligen den personen det oavsett om jag tycker det eller inte, jag har sårat oavsett om det var mening eller ej. Så det är lika bra att be om ursäkt, säga förlåt, förklara varför man gjort som man gjort och fokusera på framtiden istället.

För att gnata i att det gjorde du och så gjorde du och de gjorde vi, blaha blaha blaha, det tar oss ju inte vidare. Vi spiller enbart viktig tid på att upprepa saker vi redan vet, istället för att fokusera på framtiden så den tid som vi kommer ha blir mer värdefull och rättvis.

Jag antar att jag skriver det här för att jag känner mig ganska ensam om att känna att detta är bra sätt att få den lilla tid vi har i livet att få mer kvallitet. För jag tror att för många och fler så är det vanligt att man bråkar om dåtid istället för att tänka framtid.