Någon sa idag: Sluta säg att det inte kommer hända dig. För då kommer det inte, allt du tänker sker.
FEL... om du frågar mig, jag har en annan syn på det antar jag.

Jag inbillar mig det värsta och blir då oftast nöjd med det som händer. Jag vågar inte hoppas och sen få känna besvikelse. Jag blir hellre överlycklig av någonting jag ens aldrig trott kunde ske. Jag kan ändå kämpa för att det som jag vill ska gå igenom. För längst in i min hjärna vet jag, att jag kan, om jag vill! Allt går, för det går att kämpa sig till.
Men att få lura hjärnan till att tro att jag inte klarar det och den fixar det, det är otroligt skönt. Sen behöver man ju inte heller lyckas, så kan det ju också bli och då har man redan förväntat sig det, därför är det ingen big deal.