Vissa saker i livet måste man lära sig att leva med. Vare sig man vill det inte. Hur tufft det än må vara, måste man försöka att se det man har nu och det som kan vara bra framåt. Att stanna upp, älta, grubbla, gråta, det funkar ett litet tag. Sen måste vi resa oss upp, gå igen. För hur mycket slösar vi inte annars? Vi har bara ett liv, som vi vet om i alla fall och då måste vi ta till vara på det. Jag har ställt mig upp så många gånger, börjat om på nytt, men jag kan ändå minnas idag det som kanske hänt eller varit jobbigt förr. Minnet är viktigt, för att inte kliva snett igen.

Jag tror inte att vi ska glömma, men jag tror att vi måste förlåta oss själva och andra, för att kunna ta ett steg längre i livet.