Kanske är de på väg mot den mörka sidan igen. Kanske speciellt efter igår. Ingenting är längre som jag tror, ingenting riktigt finns för mig. Jag förlitar mig så lätt på personer, men de går hela tiden omvägen runt mig, och driver mig till döds. Jag kunde knappt förstå det jag såg på dig, eller faktum är att jag inte förstod det alls. Jag såg det aldrig riktigt.  att det var just du. Du anar inte min rädsla för det som händer. 


Jag har insett hur mitt liv är väldigt mönstrat. Man går hela tiden efter raka linjer, det händer ibland att man råkar "rita lite utanför" men det är ingenting som syns om man håller pappret en bit framför sig. Varje dag blir densamma. Människan är ett vanedjur. Vi följer våra egna vanor, vilket gör oss till mindre speciella, och även något tråkiga. Det är det som får oss att ta så illa vid när pennan glidit ut från de streck som egetligen skulle ha dragits. Det finns hela tiden en tunn linje att rita på, men ibland rycker man till, och de blir lite utanför strecket. Det är så jag tänker med livet. Så är det för alla, men bilden man ska rita är aldrig lik någon annans bild. Det minsta lilla
Jag lider inte just av mina funderingar, men de slår mig hela tiden att de finns där, med mig. Jag har redan lärt mig att leva med det som skadat mig, det som vissa personer / saker ställt till med under mina år. Jag har redan valt att leva med det, att inte se det längre. Det finns hela tiden där. Men idag, bryr jag mig inte. Det är borta från mitt liv. Jag tänker aldrig mer leva med det som gjort mig illa..

Det finns en sak som sårar mig väldigt mycket just nu, det är tanken på att jag förlorade henne. Eller jag förlorade inte, jag tappade henne medvetet. Det är inte det att hon inte finns för mig längre som sårar mig, utan de lever jag så glatt med, men orden finns hela tiden i mitt huvud. De är de orden som gör mig så arg, de är de orden som gör dig så lite betydelsefull, så mindervärdig. Det är därför ingen vill se dig för den du är. "Jag hoppas att du tar livet av dig, hoppas att det går fel så du får lida och dö utdraget"  Du menade de orden du sa. Det gör dig till den värsta individ någon kan tänka sig. Jag trodde aldrig det om dig, som var så söt, så bäst, så jättesnäll. Men de är under den bästa som de döljer sig en osäker själ. Du bara log efter dina ord, jag ler nu, för jag har i vilket fall insett min del i det hela. Du levde på mig, du utnyttjade mig på vänskap. Jag kommer snart över att du utnyttjade mej, och jag hoppas de andra också gör det. Du är ett problem, som jag helst lever utan.
  Jag älskade dig också. Jag gjorde verkligen det.

Some days I sit, starin' out the window
Watchin' this world pass me by
Sometimes I think theres nothin' to live for
I almost break down and cry

Somtimes I think I'm crazy
I'm crazy, oh so crazy
Why am I here, am I just wasting my time?

But then I see my baby
Suddenly I'm not crazy
It all makes sense when I look into her eyes
[Eminem]

♥Baby, jag saknar dig. Jag älskar dig. Jag finns för dig. Jag är din♥